måndag 13 september 2010

Why does love always feel like a battlefield?

Det är sällan som jag drömmer, men i natt så drömde jag. Och jag älskade drömmen och skulle nog inte ha något emot att den blev verklighet. Men så kommer det nog aldrig att bli.

Helgen har varit fullspäckad. I fredags efter jobbet så åkte jag in till stora staden och mötte Sandra så gick vi mot Gröna Lund. Ja, vi gick med svintunga väskor (Sandras var även cola fylld) för spårvagnen gick såklart sönder. Väll framme på Gröna Lund så var det packat med människor och ni kan ju tänka er hur köerna såg ut. I biljett kön så var det nummer 300 nånting när vi kom och vi fick nummer 721. Kul!
Men vi kom in i alla fall till skillnad från massa andra som inte kom in. När Hoffmaestro började spela började galenskaperna. Det var trångt och vissa hade panik. Men showen var häftig!
Efter spelningen åkte vi hem. Eller jag åkte till Sandra där jag sov. Nästa dag så åkte vi till Jälla för det var Jälla dagen. Inte mycket hade ändrats och det var kul att vara där igen och tänka tillbaka på goda gamla tider.
Sen på kvällen så red jag Golden och igår så jobbade jag hela dagen.

1 kommentar:

Sandra sa...

You gotta tell me about the dream baby!
Saknar dig! <3<3